Jävlar i havet va trött jag är. Fattar inte riktigt varför, har väl inte ansträngt mig mer idag än andra dagar…? 

Jag jobbade på förmiddagen, skrev och rev kontrakt, medan Ville och Robban var på dagis. Gick ok, lite tårar idag tydligen.

Sen bytte vi. Robban åkte till jobbet och jag å Ville mötte upp Elin och Herman på stan. Där fikade vi och gjorde ärrenden. Ville fick regnkläder - röda, och därför avstyrde jag faktiskt att vi skulle köpa rosa stövlar till även fast de var hans förstahandsval. Det fick blir gröna, passar bättre ihop med rött. (Det känns inte riktigt bra att jag hindrade mitt barn att välja rosa dock, men den här rosa nyansen passade verkligen INTE med rött.
     Det var en behaglig eftermiddag. Ville var jättego, glad och nöjd. Han bajsade på café ringduvans toalett och han busade i provrum, han flörtade med Elin och matade Herman. Han är för jävla underbar min lilla kille. 

Nej nu får jag ta å lägga mig. I morrn är det kräftskiva så då måste jag vara pigg. Trevlig helg på eder alla!

Världens bästa Mia är förstås Mia Skäringer. Hon bloggar igen. Inte missa!

Skrapade av färgen från en gammal dörr. Snickrade ihop två bockar. Smällde in en gammal hittad låda mellan bockarna. Vips! Ett planteringsbord.

Nour hemma hos Gudrun. Del 3 av 6. Feministiskt initiativs kampanjfilmer valet 2010.

Har du sett del 1 och del 2?

Så har ännu en dag passerat i mitt lyckliga bekymmerslösa liv, (jo idag har det känts just så). 
     Idag var det inskolningsdag nummer 4 vilken fortlöpte där jag satt i personalrummet och drack kaffe medan Ville var ute och med Linda som punktmarkerade honom på gården. Två gånger undrade han vart jag var, den ena gången hann han bli lite ledsen innan jag dök upp. Men det var snabbt övergående. Idag sa vi också hejdå till varandra vilket han tyckte var ok.
     Eftermiddagen spenderade vi hos Sandra, Adina & Siri. En rykande hemgjord lasagne väntade oss när vi kom samt tre varma öppna famnar. Vi hade en jättemysig eftermiddag där jag både jag och Ville visades kärlek och omtanke både psykiskt och fysisk.  Tack för idag finaste tjejerna!

P.s. Ville, Adina och Siri spelade spel idag. Det gick jättebra. Jag är så impad! D.s

P.s.2. Ville somnade kl 19 ikväll. JIHUUUU! D.s.2

P.s.3 Igår somnade han före 20, men vaknade redan före 22 och var jätteledsen och krånglade tills både jag och Robban la oss med honom. Borde kanske inte ropa hej ännu. D.s.3

Den här är så fin den skulle jag velat haft själv också.

Jag såg den fantastiska showen bitterfittan airlines innan sommaren. Jag älskade den. 

Nu har ni bitterfittor (och alla andra) i Stockholmsområdet chansen. Missa inte den hörreni!

Den 9 september · 17:30 – 18:30 i
ABF:s nya lokaler på Skytteholmsvägen alldeles intill Solna C.

Uppträder Bitterfittan Airlines på Solna stadsbibliotek, Kylbergsrummet.
FRI ENTRÉ.
TÄNK PÅ att det är begränsat antal platser. Först till kvarn gäller.

Bitterfittan Airlines är en teatermonolog om jämställdhet, föräldraskap och kärlek. Fritt efter Maria Svelands roman ”Bitterfittan”. En föreställning full av humor och allvar, skratt och lite sång.

I rollen som Sara: Sofia Wärngård Lang.

Besök vår nya webbplats för att följa senaste nytt kring föreställningen och skådespelaren Sofia Wärngård Lang:
http://wafflan.se/

Arr: Solna stadsbibliotek och Vänsterpartiet i Solna.
http://www.solna.se/bibliotek

Igår var det andra dagen på inskolningen, första dagen på själva dagis. Jag och Ville var där mellan 9-10:30. Till en början (typ 5 min) var han blyg och höll  mig runt benet men sen satte han igång att utforska allt. Han och Linda lekte i principhelt oberoende av mig med några korta avbrott då han kom och tankade (närhet av mamma). Det gick över förväntan vilket kändes kanonbra.

Plötsligt mitt i fruktstunden där barnen satt vid långbord klättrade alla ner och sprang mot grinden. ”LAAAASTBIIIIL” skrek någon och varenda unge på hela gården hängde på. Snart stod alla uppradade på staketet där också Ville snabbt fattade galoppen och klättrade upp. Sopgubbarnas besök är tydligen veckans händelse Så himla charmigt. 

Idag är är det Robban och Ville som ska dit. Jag jobbar. Hoppas det går lika bra idag.

Folk blir upprörda över att jag moraliserar över att det inte är bra för barn att gå hela 40 timmar på dagis (jag vet att det heter förkola). Jag som trodde detta var något alla var överrens om redan. Ingen VILL väl lämna iväg sitt barn på heltid för att det blir hemskt långa dagar. Men man gör det ändå. För att man måste (jo ibland är det så och då är det ju bara att försöka gilla läget). Eller måste man alltid…? Det är DÄR min debatt kommer in (om jag får bestämma).

Det jag vill ha fram är att man (oftast) har ett val. Jag undrar ibland om folk är medvetna i vilket konsumtionssamhälle vi lever i med inredningstidningar i mängder, Ernst och Timell talar om för oss hur vi enkelt bara det finns kulor, ska renovera och fräscha upp våra hem. Det finns oändligt med teknik som vi ”måste” ha. Vi har numera så mkt kläder att det tar längre tid att tvätta nu än vad de gjorde innan tvättmaskinen fanns. Att äta ute på lunchrestaurang då och då eller rent av flera ggr/v är en självklarhet. Vi dricker latte hit å latte dit.  Allt finns i designvarianter, som egentligen är samma sak men dyrare. Tom vatten finns för 100 spänn flaskan. En drink på krogen kostar över hundringen, och det kan folk ta sig råd till? Det är ju SJUKT dyrt. Nya bilar. Vi slänger helt fungerande apparater bara för att vi vill ha en snyggare/nyare variant….. jag kan hålla på hur länge som helst. Jag tycker det är illa.
     Jag säger inte att jag är bättre än andra som inte hänger med på denna osunda resa i välfärdens namn, men jag försöker ifrågasätta, tänka om, låta bli och jag vill använda mitt lilla utrymme här på bloggen att nå ut till fler att ifrågasätt åt vilket hålla vi egentligen är på väg och till vilken nytta? Inte gör det oss lyckligare. Vi tar död på vår jord. Och oss själva. Psykisk ohälsa blir allt vanligare….

Mitt syfte är att ge perspektiv. Vilket vissa hajar direkt. Andra blir bara provocerade och tycker att jag som har så gott ställt ska knipa igen så att det inte sticker i andras ögon.

Om jag som är (relativ) rik inte får skriva om pengar för då retar de upp de ”fattiga”. Får då den gravida skriva om graviditesbesvär, det sticker väl i ögonen på de som inte kan få barn. Vi småbarnsföräldrar får ju absolut inte skriva om att vi tycker det är jobbigt att ha barn, det är ju grymt mot alla som sorligt nog är ofrivilligt barnlösa. Den långa får inte klaga över att det jobbigt att va lång för hon måste tänka på de kortväxta, och den smala aldrig nämna något om att det är svårt at gå upp i vikt, jag menar VAD ska alla överviktiga känna.

Och jag då min jävel. Som varken är fattig, barnlös, kort eller överviktig. Hur många ögon har jag stuckit ut?

AAAAAAAAHHHHHHHHH!!!!!!!

Vi vill ha barnvakt! Vi är akut supermegatrötta på att aldrig få tala till punkt, lyssna på vår sons gnäll, stå maktlösa med tinnitusbesvär då han har utbrott och torka mat på golvet efter att han kastat tallriken i golvet. Aldrig somnar han heller. Vi har gett honom lillfingret och han har tagit hela handen. FAN!

FI FÖR BÖVELEN VAD DET KAN VARA JOBBIGT ATT VARA FÖRÄLDER IBLAND!!!

Nu som tvååring pysslar Ville med…

* att prata i telefonen helst med mor- och farföräldrarna. Det tycker han är jättekul. Han svarar mest ”mm mm”.
* leksaker. Han har äntligen börjat leka lite själv.
* att prata mycket och ofta treordsmeningar, ibland  rymmer de fyra ord.
* att prata om sig själv i tredjeperson. ”Ville komma in har” eller ”mamma hämphta pinnglass” eller ”mamma mysa sophen, se philm”.
* filmtittandet är mycket populärt. Han har nu sin egen plats i soffan, där får ingen annan sitta. Ronja har blivit en ny favorit, (vilket inte alls är en speciellt 2-årsvänlig film). Han tycker det är spännande med människors känslor. När Mattis och Ronja gråter, när Lovis är arg tittar han storögt och berättar att högt om deras sinnesstämningar – ”jonja lessen”. När de slåss (innan vi hinner spola) säger han ”dunna”, ”usch” och vänder sig om.
* att få utbrott. Dock mer sällan än för en månad sedan.
* sina nappar. In ut, byt, bit.      
* att hoppa, hänga och lyfta tunga saker bl.a sin mamma och pappa. Det går sådär.
* att gråta när han bajsnödig. Tyvärr fortfarande.

Efter en bra dag med positiva dagiskänslor (oväntat lite kritik på mitt kaxiga inlägg ) och ett trevligt möte med Hélène från Lantliv gick solen ner. Å nu gick jag isäng.

Idag påbörjades inskolning av Ville på dagis. Den är två veckor lång totalt. Fast vi kommer låta det ta den tid det tar. Jag tänker inte gå ifrån ett skrikande barn. Tror jag…

Förskolepedagogen har just varit här på hembesök. Linda B. heter hon som gjorde gott intryck på oss alla tre. Ville var blyg först men sedan lekte de tillsammans med lego och pippihuset. Hon var här en timma ungefär. Vi fick info om att kläder ska märkas, en liten fotobok ska göras och lappar med kontaktuppgifter ska fyllas i.
Som jag skrivit tidigare börjar Ville dagis nu för att vi tror att det kommer bli roligt för honom att träffa andra barn i samma ålder. Han kommer gå 15 timmar per vecka, om han trivs med det. Jag tycker det verkar lagom.     

Vi skulle aldrig stå ut med att någon annan träffade vår Ville mer än oss, som är hans föräldar och som skaffat honom för att vi vill vara med honom, då skulle vi hellre sälja huset.

 Jag tycker det ska bli skönt att jobba lita mera. Kvalitén på mig som aktiv, tålamodsfull, pedagogisk, energiskt hemmamamma är inte var det en gång var och därför tror jag det blir roligare för både mig och Ville om han går på dagis några timmar.
     Hade jag haft energi och ork kvar att stimulera Ville genom att gå på öppna förskolan, bibblan, sångstunder och liknande tror jag egentligen att det hade varit ännu bättre för honom. Alltså att få leka med andra barn OCH ha en förälder i närheten. Jag tror inte att barn på två till tre år har BEHOV av dagis (att ettåringar ska behöva lämnas på dagis kommenterar jag inte ens). Vilka behov menar man då?
     Och vilket barn på 2,3,4,5 år har behov av att gå 40 timmar på förskola? Så mkt går man ju inte ens i skolan när man är 12. Nej heja Gudrun säger jag. Jobba mindre, tjäna mindre pengar, prioritera tid med familjen. Det tror jag alla mår bäst av i längden.

Det känns i alla fall spännande och positivt att fortsätta inskolningen i morgon. Jag och Ville ska dit kl 9. Fortsättningsvis ska Robban och jag åka till dit varannan dag. 

 Ska bli spännande *läs läskigt* att se hur genustänket fungerar på denna förskola….

Nour hemma hos Gudrun. Del 2 av 6. Feministiskt initiativs kampanjfilmer valet 2010.

Har du sett del 1?

Denna sommar har nog varit min socialaste hittills. Ibland har det nästan känts lite jobbigt faktiskt, att ha något inbokat nästan alla dagar. Men det är ju så många som kommer hit till Gotland på sommaren. Jag lovade mig själv att inte göra om samma misstag nästa sommar. Vi får se om jag håller det. Troligen inte. Om man INTE bokar in så hinner man ju ingenting. Så hur gör man?

Framförallt har det varit roligt och givande att träffa alla olika människor. Jag älskar ju att träffa folk.

Den här sommaren har jag hunnit med att träffa (de flesta av dem flera gångerom):

Kajsa
Andreas, Kristin, William
Nilla, Per, Meja
Clara, Johan, Max, Hugo
Jenny, Patrik, Maja
Systrarna Hovstadius med barn
Lotta
Elin, Erik, Herman
Fredrika, Lukas
Malin, Lisa
Johanna, Charlie
Emma
Cattis, Matilda, Ubbe
Eva
Liselotte
Johanna Modigh
Frida, Charlie
Linda, Olof
Lee, Wilhelm, Oskar
Linda, Martin
Jenni, Oskar
Catti, Jocke, Vincent
Sandra, Siri, Adina
Mamma
Pappa, Eva
Gun, Kjelle
Fabellorna
Johanna, Johnny, Julia och John
Släkt och flera vänner på Villes två kalas
Åsa och Christian

De jag missade var Anna-Karin pga sjukdom och Lena. Det var jättesynd.
Men jag får glädjas över att jag faktiskt hunnit med att träffa alla andra.

Nu är sommaren slut.

Hej höst! Vilka spännande människor bjuder du på tro?

Mitt första fotojobb med Ninas Foto & Form gick av stapeln ikväll. Jag fotade gäster på en fest med temat bad taste. Det var riktigt kul att smyga omkring och fota alla människor som minglade runt i sina gräsliga kläder. Vilken dröm att ha detta som ett jobb.
     Jag tog förstås hundratals bilder, mer eller mindre bra.  Jag hoppas glada Jessica som anlitade mig, ska bli nöjd.
    

Toabesöket avklarat. Likaså mys i soffan, lek med lera, tornbyggning med duplo, högläsandet ur bok, samtal med fammo och faffa samt med Robban som är på fisketur.
     Nu innan vi ger oss av på dagens andra tur på fyrhjulingen vill jag bara skriva av mig om att:

…det är så jävligt jobbigt när näsan är schizo, det rinner ur ena borren och den andra är helt täppt. Bestäm dej liksom.

…jag drömmer om en i-phone. Försöker låta bli, jag har ju en mobil som fungerar, men fantiserar lite så där ändå i största hemlighet . Maken drömmer om att plantera fruktträd… så olika det kan vara.

…igår satt Ville i soffan och hällde vatten från pipmuggen in i ena örat. Idag petade han in smör från mackan in i näsan. Försöker han föda hjärnan?

…jag gärna skullevilja få ordning på den webbutik jag försöker designa med hjälp av zen cart. Det går så skit.  Någon som kan/vill hjälpa  till?

… i övermorgon börjar Ville dagis. Läskigt. Va konstigt det kommer bli. Jag tänker på det jättemkt…

… jag luktar illa, efter tre dagars sjukdom ni vet. Stora tvagningen är inplanerad på eftermiddagen.

…ska på fest ikväll, men inte festa. Fota. Få BETALT! JIPPI!

Tjing tjong! Nu far vi ner till vattnet igen. Med vantarna och mössan på. Så ”illa” är det.

Godmorgon!

Idag känner jag mig bättre. Sjukdomen har mig inte längre i ett järngrepp. Jag har sovit rättså g

Åh nej! Nu blev jag skitnödig. Typiskt så här när man ska sätta sig å skriva ett inlägg.
     Men då säger vi så här att jag går på toa och så läser ni Jennys Thomassons krönika så länge.  Lägg speciellt märke till delarna om RUT och legalisering av prostitution, där får hon medhåll, jubel och applåder av mig.

Nej nu måste jag spring……

Nour hemma hos Gudrun. Del 1 av 6. Feministiskt initiativs kampanjfilmer valet 2010.

Ännu en glädjespridare skriven av den feministiske filosofiske Alexander McCall Smith, den fjärde i serien om Mma Ramotwe. Liksom etta, tvåan och trean är det här en bok man inte kan annat än älska. I denna skildring får Damernas detektivbyrå konkurrens och kollegan Mma Makutsi startar en maskinskrivningsskola.

Med en stor portion humor, klokskap och värme får författaren läsaren på gott humör ja tom en sjukling som mig.

Betyg 4/5

Sveriedemokraterna menar att Sverige drabbats av en våldtäktsvåg, där antalet anmälda våldtäkter ökat med 700% sedan 1975. Sverige ska ha störst antal anmälda våldtäkter i Europa. De menar att invandrare är överrepresenterade i statistiken och att genom att minska ner på invandring kan vi minska ner på antalet våldtäkter.

SvD  har granskat påståendena och finner att SD´s argument inte håller.
     För det första kan man inte jämföra brottsstatistik mellan olika länder eftersom det som klassas som våldtäkt i Sverige kan hamna i en annan kategori av sexualbrott i ett annat land.
     Det är sant att antalet anmälda våldtäkter ökat men det säger ju egentligen ingenting om hur många våldtäkter som genomförs. Som bekant finns ett enormt mörkertal. Helt klart har en attitydförändring skett och fler kvinnor vågar anmäla. Numera klassas det som tidigare ansågs som sexuellt utnyttjande som våldtäkt (om offret sover t.ex). 
     Det stämmer att invandrare är överrepresenterade bland anmälda förövare men det kan också bero på att invandrare särbehandlas i alla steg i rättsprocessen. De anmäls oftare, de grips i större utsträckning, de utreds mycket mer noggrant, de misstänks oftare och de lagförs oftare. 

– Det är viktigt att lyfta fram att 99,8 procent av alla invandrare inte misstänks för våldtäkt. Om 0,04 av personer födda i Sverige med svenskfödda föräldrar har misstänks för våldtäkt så är motsvarande siffra för personer födda utomlands 0,22, säger Klara Hradilova Selin. 

Jerzy Sarnecki, professor i kriminologi vid Stockholms universitet skriver att: ” 

Att utifrån fynd att invandrare är överrepresenterade bland dömda för våldtäkt dra slutsatsen att invandring ska minska är lika rimligt som att föreslå att inga svenska män ska få åka till Asien eftersom en liten del av dem ägnar sig åt sexhandel med barn.

Slutsats: SD bluffar, vi har inte drabbats av någon våldtäktsvåg.

När man sitter där och degar i sin egen missär. Snoren rinner. Har hosta.  Man är sjuk va. Matt. Ont i kroppen och i huvudet. Det trycker och ringer i öronen. Man lider. Man mår skit. 
     Ungen tjafsar. Bara kladdar med maten, kastar sig på golvet och skriker. Det är jobbigt att vara förälder, det är jobbigt att vara sjuk. Liknar ekvationen 1+1=3
     Man ska trösta sig med lite te och skorpor va. Så att det ska kännas bättre. Te och skorpor is ju the shit när man är sjuk.

Å då… då HÄNDER DET.  Jag får ett tecken. Livet ler mot mig igen. Jag fick upp en DUBBELSKORPA ur burken!

Så inser jag att jag har nog mest tur i livet ändå. Sååå synd är det ju inte om mig fastän jag är förkyld.

Ha en bra dag hörreni! Här blir det hela varvet Astrid Lindgren runt och te mer te.

Det där med att sova med ögonen öppna är lite småläbbigt tycker jag. Fast jag börjar vänja mig för det händer att Vile gör det lite då å då. Är väl ett vanligt fenomen bland barn vad det verkar.

Godnatt på er!

Anaiah och Lady Dahmer är överrens om att smärta är en bra lärare för barn. Man ska inte överbeskydda ungarna utan låta de ramla och slå sig och på så sätt lär de sig vad de klarar och inte, det är utvecklande och stimulerande, menar dem. I storbritannien varnar man för att barn som överbeskyddas rikserar utsättas för större faror än de barn som tillåts ta risker.

Jag är beskyddande men inte överbeskyddande. Jag låter Villa prova det mesta, att klättra, lyfta, balansera, springa, hoppa, bära, hänga m.m. men jag finns med. Jag försöker fånga upp och styra av om hans plan inte går i lås. Han blir ändå rädd om han ramlar, även om han inte slår sig (eftersom jag fångade honom), och förstår att den där manövern var inte jättesmart.
     Visst slår han sig ibland, men varför ska ha slå sig mer än nödvändigt!? Dessutom kan han ju skada sig ordentligt. Slå i huvudet, slå ut en tand, bryta sig. Jag ror inte att jag hämmar hans grovmotoriska utveckling eller hans trilltro på sin egen förmåga genom att bespara honom blodspill. Tvärtom.
     Ville är mycket duktig på att klättra. Han är inte rädd, men han är förståndig. Han inser oftast vad som är smart att ge sig på och inte. Han ramlar ganska sällan.

Naturligtvis ska man inte förmana barnen med ”var nu försiktig” och ”ta det lugnt” hit å dit hela tiden. Då hämmar man ju de små liven som är fulla av nyfikenhet.
     Jag uppmuntrar Villes upptäckslusta, att prova på nya saker och svårigheter, men finns med för att förhindra att han skadar sig. Det tycker jag är min uppgift som hans förälder.

Jag var tvungen att lägga ut ett bildbesvis också. Här sitter mitt älskade barn och roar sig själv. Han leker faktiskt!

Ville har börjat förstå vitsen med leksaker nu som tvååring. Att byta hattar på små playmobilgubbar är roligt.

Jag är sjuk. Ville med. Vi är förkylda båda två. Matta. Ville är vid gott mod, förutom när han ska prutta eller bajsa. Då gråter han ett tag. Han är lös i magen också, så han är nödig ofta. Jag har huvudvärk, och ont i resten av kroppen med för den delen. Villes skrik skär i mina öron.
     Vi håller oss hemma idag och räknar ner tills pappan kommer hem.

Jag skrev ju om att vi köpt ett par träningsbyxor till Ville. Han kissade i dem då i måndags vid första användandet och det gick bra. Sen sköljde jag upp dem och hängde på tork.
     DE ÄR ÄNNU INTE TORRA!!! Idag är det TORSDAG. Ett par räcker alltså inte. Om man inte tumlar. Och det gör inte vi.

Igår hade Robban hyrt film som vi skulle mysa till i soffan. Shutterisland - över två timmar lång. Självklart ville inte gossen somna denna kväll. Tillslut började vi se filmen ändå, men när de började skjuta varandra insåg vi att det här skulle såklart inte Ville titta på. Pausade. Väntade tills hans somnade. Och sen blev vi så trötta att vi orkade inte se klart.
     Det funkar verkligen inte att se tv och film hemma hos oss. Idag återlämnar Robban filmeen osedd.
     Alla ni gravida och barnlösa SE FILM SOM SATAN för sen när man får barn kan det dröja tills man kan njuta av det igen. Det behöver ju inte bli så. Men utifall att.
     Jag hade verkligen inte fattat att med barn skulle det dröja flera år tills man kunde se filmer igen.    

Vi ser Madicken. Det blir mkt barnfilm idag. Nu gråter hon för att henns lögn avslöjats. Det känner jag igen mig i.
     Jag glömmer aldrig när jag ljög för min vän Johanna, om att jag och syrran åkt pulka ner för ett tak ute vid sommarstugan. Vi var kanske 7-9 år. Johanna sa till mamma att det måste varit jätteroligt att åka pulka så, och då uppdagades lögnen. Jag minns ångesten än idag.
     Det ÄR dumt att ljuga. Så länge man inte ljuger vitt.

Ville har förresten fått hår på benen. Jättefint. Undrar om han kommer få mkt hår? Hans båda föräldrar har det. Det blir i vilket fall inget han behöver fundera över för han är kille. Fördel för honom.
     Hoppas att jag kommer kunna tänka på samma sätt om jag får en dotter i framtiden. Tyvärr tror jag inte det. Det tar nog många många år innan kvinnor med orakade ben slutar väcka uppmärksamhet. Det är anus.  
     Ville har hur som helst de finaste små ben jag vet, både med och utan hår.

Nu när jag har er här på tråden kan jag passa på att tipsa om att hos My Little Star finns Balders väskset för 199 kr, fraktfritt. Du får 100 kr rabatt på ordninarie pris (299:-) om du besvarar mailet med din beställning med texten ”barnbidragserbjudande”. Gäller i hela augusti.
     Kan tänkas att några kusiner får väskor i födelsedagspresenter framöver….

Åter till Madicken, nu kom mitt favoritcitat. När Madickens pappa har köpt en dammsugare i present till sin fru redovisar Linusida att hon är helt inne på mitt spår och hatar ”helvetesmaskinen” redan vid första anblicken. Så jävla bra. Dammsugaren är verkligen en helvetesmaskin.  

Vet ni mer då!? Ville LEKER ibland. Sedan en vecka har han faktiskt tagit eget initiativ och tagit fram sina saker för att leka med dem. Inte bara kasta och riva ut som tar fem sekunder. Han pysslar med playmobilgubbar (som varit Robbans), han bygger med sitt nya duplo, han kramar dockan och kör omkring henne i vagnen, han kör med bilar och motorcyklar och han har tom tagit sig ut till sandlådan helt själv vid något tillfälle. Hans föräldrar är förvånade och oerhört glada över detta faktum.

Nä nu måste jag snyta mig igen.

 ”En helt annan histora” av Håkan Nesser, utsedd till årets bästa kriminalroman 2007. Med all rätt. Boken är en fristående fortsättning på ”Människa utan hund” om komissarie Gunnar Barbarotti. Denna ödmjuka man med god moral som är lite utav en tänkare. Huvudpersonen Barbarotti är trovärdig och lätt att tycka om. Till skillnad från vissa andra komissarier sitter han inte inne på alla rätt svar, utan han känns mänsklig. Dessutom är han lite utan en manlig förebild.  

Jag tycker mycket om Nessers sätt att skriva. Han språk är vackert, intressant och inspirerande. Med humor och skärpa leder han oss genom den spännande intrigen. Han är dessutom feminist som värdesätter kvinnor och kvinnorollens egenskaper. Mansrollen ger han inte mkt för, det bevisas i flera exempel enligt följande:

”Boys will always be boys, tänkte han (Barbarotti) och kastade en blick på Eva Backman, den enda kvinnan i församlingen. Det kan inte vara särskilt roligt at behöva umgås med dessa skockar av neopubertala hannar dag ut och dag in, tänkte han. Inte roligt alls.”

En helt annan histora får betyg 4/5.

Det finns en tredje och en fjärde bok i serien om Barbarotti. Dessa ska jag definitivt läsa.

Jag vill passa på att lobba för bokbloggaren ”Enligt O” som till skillnad från mig levererar bokrecensioner som på löpande barn HAHAHA BAND. Den kvinnan läser på en vecka vad jag läser på ett år, fråga mig inte hur det går till. Hon väcker min läslusta dessutom har hon hjärtat på rätta stället. Hon är lärare, mamma, intelligent och levererar således mer läsvärda inlägg än bara om böcker.

Det blev en sån där riktigt fin dag, som jag hoppades och trodde det skulle bli.

Ville sov illa inatt. Var mest troligt bajsnödig vilket alltid gör honom ledsen, han skruvade på sig och la sig ömsom uppå mig och ömsom uppå sin fader. Jag passade på att njuta lite mer. Visst det är skönt när man får sova ordentligt, men det finns så många andra nätter man kan sova på. Jag är som sgt ändå inte så mkt för att sova.
    
Vi var inne i stan idag Ville och jag, och lekte i Almedalen samt träffade upp mina gamla gymnasiekompis Åsa och hennes man Kristian. Jag hade sett fram emot den här lunchen, med all rätt för det var så där mysigt och roligt, precis som sist vi sågs. Vi pratade och skrattade, så jag grät en skvätt. När jag och Ville gled hemåt igen kände jag mig glad och energifylld – tack Å & K för att ni är så goa. Ser som alltid fram emot när vi ses igen.

På eftermiddagen jobbade jag några timmar och pratade med min charmiga svärmor.

Nu är jag fortfarande glad, och trött. Ska in å klämma några finnar å sen isäng. Tjing!

Fackförbundet TCO har gjort en undersökning som visar att om pappor som tar ut föräldraledighet fortsätter öka i samma takt som nu tar det 51 år tills föräldradagarna delas lika mellan mamma och pappa.

Har vi lust att vänta 51 år? Inte jag! Det betyder att Ville som vuxen och kanske tom hans eventuella barn kommer växa upp i samma skeva värld som vi med fäder som har dåliga relationer till sina barn och med kvinnor som missgynnas i arbetslivet.

Som jag skrivit tidigare: Folk kan inte välja själva! (Då tar det 51 år) Det måste staten göra. Sverige har en av världens bästa föräldraförsäkringar. Nu är det dags att göra den rättvis! (Sen har man ju alltid ett fritt val om man vill använda försäkringen eller ej.)

Kvoteringen skulle inte gynna mig personligen, ekonomiskt. Jag är som ”folk” jag med, jag har tagit ut fler dagar än vad Robban gjort. Det är lätt att trampa i andras fotspår, att följa den norm som råder.
     Eftersom inte ens jag som är för en lagändring delar lika med min man, är det uppenbart att förändringen inte kommer ske om vi får bestämma själva, i alla fall inte på låååång tid. Därför måste staten dela ut sin försäkring jämställt. 
     Precis som med övrig politik tänker jag inte ur individperspektiv utan på samhällsnyttan.

Läs gärna mitt tidigare inlägg om varför jag tycker föräldraförsäkringen borde kvoteras.